Efter en jämn match avgörs det i straffar. Året är 2017, det är Kanada mot Sverige och det är VM-final i ishockey. Med fyra kanadensiska bommar och två svenska mål, står det klart att det är Sverige som tar hem guldmedaljen. En eufori och en efterlängtad gemenskap sveper över landet när segerfesten landar på Sergels torg. Som vi har väntat, som vi har längtat.

När året i säker takt rör sig över sommaren och mot hösten, närmar vi oss även 2018 och vinter-OS. Frågan är hur våra VM-prestationer kommer kunna återspeglas i ett OS-sammanhang, kommer det skrivas ännu en sagolik paragraf i svensk idrottshistoria?

I de olympiska spelen 2018 kommer det vara 12 år sedan Sverige titulerades OS-mästare i ishockey och lämnade spelen med guldvalörer runt halsen. Det kommer vara 4 år sedan Tre Kronor lämnade med ett silver från Sotji, men det är bara ett år sedan VM-guldet. Kanske kan glädjen och erkännandet av ett fungerande team, ge inte bara ett självförtroende, utan också en styrka för att ytterligare föra samman spelarna och på så vis ge utdelning i form utav ett fantastiskt lagspel.

Kan det vara så att världens bästa herrlag i ishockey även är bäst när det kommer till OS? Svaret vet vi först när spelen är slut, men tills dess har vi en situation lik Schrödingers katt. Innan vinnaren i Pyeongchang har korats så är de svenska herrarna fortfarande bäst. Fram tills dess att de blågula kostymerna åter åker på och att skridskorna än en gång möter is, kommer vi ha stora förhoppningar inför vad Tre Kronor kan tänkas leverera.

En sak vi ändå med säkerhet kan konstatera, är att våra VM-hjältar definitivt har landets fulla stöd och förtroende inför väntande uppgift i Pyeongchang. Vi kommer spänt följa lagets förväntade framfart och förhoppningsvis möta ännu en triumf att skriva in i den saga vi kallar svensk ishockey.